För att jag ska bli glad. Men jag blev så glad över att Bibbi svarade på min blogg! :) Det känns som om hon kan förstå hur jag har det, som lever med ständig smärta själv. Just nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Diskbråcket ha blivit ännu värre!!! Trodde inte det var möjligt att det kunde göra ondare, men det kunde det tydligen. :( Denna väntan på att sjukhuset ska höra av sej kan man ju också bli nojig av. Om jag visste någon som sålde braj så skulle jag banne mej åka dit och köpa en påse…. Det kanske man inte får skriva så här öppet, men just nu är jag desperat!!! Kan cancerpatienter få lindring av det så borde ju jag. Men nu är det ju olagligt. Så jag får hålla till godo med mina Oxycontin. Som i och för sej är likställt med heroin. Men vad hjälper det när smärtan känns som om någon hela tiden häller kokande vatten i benmärgen i armen….

Nä, nu blev det väldigt jag jag jag….. ;) Men som Bibbi skrev, man blir lätt lite introvert när man har ont.

Lillen är i allafall ännu sjukare idag också. Eller febern har ju gått ner, men den gröna elvan hänger ständigt under näsan och hostan låter som om den kommer från tårna ungefär.  Dottern likaså. Tur att det kommer gå över så småningom. Hoppas jag.

Mina fyrbenta vänner har bara fått kissa i trädgården idag. Får ångest över det. De behöver ju sin promenad. Men de är så underbara och känner på något sätt när jag är riktigt dålig och kräver då ingenting!! :) Underbara djur de där!