En mur av stål och ett hjärta av bomull

Får inte plats med fler bilder, det var lite dåligt tycker jag…

http://kavril.bloggplatsen.se är min nya blogg.

Ja, vad ska jag säga? Natten har varit hemsk, nästan ingen sömn igen. Undrar hur länge jag orkar? Min läkare ringde idag, vi ska träffas imorgon för att kolla om vi kan komma fram till någon bra dos med smärtstillande, så jag åtminstone kan fungera någorlunda. Och skriva ett brev till neurologen så de kan speeda upp det lite. Det vore ju bra om jag slapp att gå så här i tre månader, innan ens få träffa en läkare därifrån…

Men gårdagen var väldigt kul faktiskt. Två Tupperware demon på raken, och jag klarade det!!! Så trevliga människor, (Ja, Pigge, du förgyllde min dag:) ) och det gav mej massor!!! Inte så mycket pengar, men oh så mycket annat. Det är så skönt att känna sej behövd, och uppskattad. När man träffar så lite folk som jag gör blir det väldigt lite av den varan.

Idag var jag ute och gick i det underbara vädret, jag klarade faktiskt en halvtimmes promenad, och är så glad för det!! Det gör så himla ont att gå med barnvagn och tre hundar, men jag behöver det verkligen, och hundar och barn också. Sen var vi ute i trädgården en stund, och det fick mej att verkligen uppskatta hur vi bor. Så underbart härligt med en stor trädgård, även om den just för tillfället är ganska hmmmm, ja, skitig…. Men Lillen tycker det är jättekul med lera och vattenpölar. Även om det är lite att ta hand om i klädväg när man ska in sen, så är det ganska underhållande att titta när han kollar in det, nära nära…

Trött och har skitont. Men det har varit en så rolig och givande dag på alla sätt och vis, synd att kroppen inte tycker det också. Skriver mer imorgon om jag tar mej upp imorgon bitti!

Skulle lägga upp en bild på fina snödroppar jag tog kort på idag när vi var ute och gick, men nej då, det går inte!! Error error….. Den här bloggen har funkat sisådär måste jag säga, ska nog kolla runt lite bland andra bloggar och börja på en ny. Jag vill ju dela med mej av mina bilder, det är ju jättekul! Men ni får tänka er hur de ser ut, de har precis kommit upp under grannens hägg, de kommer alltid först just där, varje år. Det kändes så bra att våren äntligen är i antågande.   Känns mer verkligt när man ser sådana säkra vårtecken. Nu väntar jag bara på första tussilagon då, jag vet precis var de brukar komma först.

Så nu tar jag på det febriga barnet kläder och tar mej ut på den leriga vägen med vagn och hundar. Så är det bara!

Det blåser ju men är ganska skönt ändå, bäst att passa på.

Nä, orkar inte mer nu. Fast det gör jag ju. För jag ger ju inte upp, inte egentligen. Men just nu känner jag verkligen för det. Fy f**n.

För att ta något annat nu Gubben jobbar sin sjätte natt på rad nu. A’ tolv timmar….. Kul va? Han fick jobba inatt också eftersom de låg efter med foder utkörningen. Tja, djuren behöver ju mat även en lördag.

Peppar peppar ta i trä, så sover Lillen gott inatt, eller just nu i allafall. Äntligen har hans näsa lättat lite så han kan andas utan att låta som en minigris… Hoppas nu att åtminstone han får sova inatt, det gör lördagen en smula lättare för mej. En glad unge är alltid roligare än en ledsen och sjuk unge!!

Kändes det idag när jag ringde neurokirurgen för att fråga om de fått min remiss. Jag har som ni kanske förstått väldigt, väldigt, väldigt ont. Svaret jag fick kändes som en stor, fet j***a käftsmäll. ”Du kanske får komma om så där tre månader för att träffa en läkare för bedömning…. ” Jag trodde hon skojade först. Men nä, ”du har ju inget livshotande, och vi har inga tider förstår du lilla gumman”. Nä, jag kan inte argumentera med det faktum att det jag har inte är livshotande, men det kan f*n i mej bli!!!! Blir jag inte knarkare på köpet så tror jag att jag börjar få lite dödslängtan. Vad som helst är bättre än denna bubbla av ilsken smärta…. Men det är klart. Det är ju inte livshotande. Så vem bryr sej? Att någon har ont i ett halvår, vem bryr sej? Hon gör sej nog bara till ändå, så vem bryr sej? Ibland önskar jag att jag inte hade så hög smärttröskel, för det har jag faktiskt. Men även jag har en gräns och den är nu officiellt nådd. Men. Vem bryr sej?

Går till historien….. Fanvadjagharontfanvadjagharontfanvadjagharont. Så. Färdig.

Natten var hemsk, ingen sömn alls för mej och en riktigt sönderhackad för Lillen som har gnällt konstant idag, hela dagen. Mammas lilla vän….

Får verkligen anstränga mej för att se det positiva i en sådan här dag, men jag gläds åt att det har varit plusgrader hela natten och hela dagen. Gräset börjar synas. Vårfåglarna har börjat sjunga för mej så smått. Ja, det var nog allt, men det ska inte förringas!

Tack Bibbi och Maddo för era kommentarer, de gör så gott för mej ska ni veta!! *kramas hårt* (Älskar kommentarer)

För att jag ska bli glad. Men jag blev så glad över att Bibbi svarade på min blogg! Det känns som om hon kan förstå hur jag har det, som lever med ständig smärta själv. Just nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Diskbråcket ha blivit ännu värre!!! Trodde inte det var möjligt att det kunde göra ondare, men det kunde det tydligen. Denna väntan på att sjukhuset ska höra av sej kan man ju också bli nojig av. Om jag visste någon som sålde braj så skulle jag banne mej åka dit och köpa en påse…. Det kanske man inte får skriva så här öppet, men just nu är jag desperat!!! Kan cancerpatienter få lindring av det så borde ju jag. Men nu är det ju olagligt. Så jag får hålla till godo med mina Oxycontin. Som i och för sej är likställt med heroin. Men vad hjälper det när smärtan känns som om någon hela tiden häller kokande vatten i benmärgen i armen….

Nä, nu blev det väldigt jag jag jag….. Men som Bibbi skrev, man blir lätt lite introvert när man har ont.

Lillen är i allafall ännu sjukare idag också. Eller febern har ju gått ner, men den gröna elvan hänger ständigt under näsan och hostan låter som om den kommer från tårna ungefär.  Dottern likaså. Tur att det kommer gå över så småningom. Hoppas jag.

Mina fyrbenta vänner har bara fått kissa i trädgården idag. Får ångest över det. De behöver ju sin promenad. Men de är så underbara och känner på något sätt när jag är riktigt dålig och kräver då ingenting!! Underbara djur de där!

Jo, jag vet att det börjar bli tröttsamt med allt väderprat, men jag gillar verkligen när solen kikar fram och börjar värma. En domherrefru sjöng för mej i trädet igår, det har jag aldrig hört förut!! Eller ja, det var mest ett knarr och gnissel, men ändå!!

Annars är det lugnt här, Lillen är sjuk igen, hostan är kvar och febern lite bättre. Dottern är lite bättre också, vi får väl se om hon går till skolan imorgon. Väntar på besked från neurokirurgen den här veckan, hoppas på något innan fredag åtminstone. En väninnas man ligger på sjukhus och är ganska dålig, så mina tankar är hos henne och honom just nu. Tänk vad fort det går att bli riktigt sjuk!! Bäst att ta vara på varje dag ordentligt!

Världens sötaste rumpa!!

Det är inte lätt att försöka ställa sej upp med alla dessa kläder!!