Det där med katten som kom hem… Han har ju aldrig träffat vår andra katt, Tusse, så det mötet blev en kvast historia! Ja, jag fick ta fram kvasten alltså. De träffades precis när jag var ute och rökte på trappan som tur var, så jag var i närheten. Det blev som det brukar när två katter möts för första gången, krökta ryggar och rest ragg. Men tyvärr känner sej gammelkatten sej så hemma att han började morra och skrika åt Tusse stackaren. Tusse fattade ingen ting och gjorde sitt bästa för att försvara sej. Men det där tycker jag inte om alls… Tusse har ju faktiskt bott här utan Frisse hela sitt liv, det måste vara konstigt för honom att få hem en katt som beter sej så där… Hoppas nu bara inte att han ger iväg också nu.  Jag gillar mina katter väldigt mycket och vill deras bästa, men det här vet jag faktiskt inte vad jag ska göra med. Några förslag? Jag vet ju inte ens var Frisse har varit de här åren, men det verkar som att han har tänkt att stanna ett tag nu.

Men, det är ju som det är med det där. Idag har vi iallafall gått på öppna förskolan igen.  Det var riktigt kul tyckte lillpajsarn, det märks att de växer, barnen! Häftigt när det är typ tio barn som är i ungefär samma ålder, man kan följa dom på ett väldigt trevligt sätt! Men som vanligt blev jag helt slut. Lillpajsarn också…. Hundarna har inte fått någon promenad idag. Känns inte bra men det är så härligt med hundar som inte kräver sånt utan anpassar sej efter hur jag mår. Helt underbart!!! Imorgon är en långpromenad inplanerad om jag inte har väldigt ont! Men då blir det en kort!

Frisse har kommit och hälsat på igen....

Det här är Frisse.  Han är bror till….

Lusse från sin bästa sida

Lusse…. De är nio år i år.  Frisse var lite speciell redan från början.. Inte rädd för hundarna, tyckte att det var hans hus, hans trädgård och hans, jaa, allt!! För fem år sedan ungefär, börjde han vara borta väldigt mycket, till han slut bara försvann. Katter kan ju göra så ibland, flytta bara. Jag visste ju inte först om han var död eller om han flyttat, men det var ju som det var.. Lusse, den svart/vita var kvar här och trivdes bra.

Efter ett tag kom iallafall Frisse tillbaka, men bara för en liten stund så där för att säga hej! Sen gick han igen. Så där höll han på till för två år sen drygt. Vi har inte sett honom på drygt två år, så jag tänkte att han nog har slagit sej ner helt och hållet på sitt nya ställe nu då.

Men. Vem kommer runt hörnet på huset och jamar i söndags? Joo, då, Frisse så klart!! Som om han ägde hela stället, som vanligt. Nico, som då aldrig träffat Frisse och är van vid att katter springer för livet blev otroligt perplex!! Matte, den springer inte! Varför gör den inte det? Om jag lägger tassen på den då? Om jag buffar med nosen på den då? Neeej matte, den rör sej inte!! Matte, det rör vid mej nu!!!! Skulle tro att det var ungefär så han tänkte, Nico. Han skakade och gnällde och skällde, men Frisse, han bara gosade och strök sej mot honom.. *ASG* Sen kom ju Gandalph, och då blev jag faktiskt lite rädd, han har ju bitit ihjäl en katt en gång. Men men, han bara spände upp sej och luktade. Och Frisse bara strök sej mot honom också… Han lever farligt den där katten!!! Han är kvar än iallafall. Undrar varför? Undrar var han bor? Han är öronmärkt och kastrerad så det går ju ta reda på var han hör hemma. Ja, den som lever får se!!!

Skriver imorgon om barnet vill samarbeta med mej en stund!!

Ska försöka göra en lång historia kort… En vän jag hade, vi umgicks mycket, hade roligt, jag gillade henne mycket. Det skar sej rejält och nu är vi ovänner. Nu säger hon att jag aldrig var någon vän, att jag inte alls var något att ha, inte ställde upp, inget… Att jag är dum och elak. Jag köpte en vagn av henne, eller först fick jag den, men hon var skyldig mej pengar, så jag valde att kvitta skulden mot vagnen för att hon hade dåligt med pengar, så hon kunde inte betala tillbaka iallafall. Det fattades några saker till den, som jag skulle få när hon hittade dom. En åkpåse och ett paraply. Efter 1.5 år typ, har jag fått grejorna, samtidigt som hon fick tillbaka en vagga jag lånat. Nu till saken som jag verkligen undrar över… Grejorna var fulla med,,,,,bajs…… och kiss… Luktar som kattpiss och bajs. Mycket…. Vad vill hon säga med det tro? Att jag inte är värd mer än skit? Hon hatar mej, det gjorde hon klart för mej senaste gången vi pratade. Jag vill hata henne tillbaka, men det kan jag inte! Jag tycker om henne ändå. Jag bara inte gillar allt hon gör. Men, varför skicka bajs och kiss till mej? Jag fick det ju rent i tvätten, men det var inte så trevligt… Var jag verkligen så hemsk när vi umgicks? Tål att funderas på…

Ja, vi bor alltså mellan Mjölby och Motala och dottern tränar karate i Mjölby två gånger i veckan. Då brukar jag passa på att gå en sväng runt stan med hundar och barn, om vädret inte är alldeles skit! Det är faktiskt en ganska mysig liten stad. Den har ju sin lilla del med A-lagare och lite ungdomsbus, men den är vacker så här på vintern. På sommaren brukar vi fiska i Svartån som rinner genom stan, och det är bra fiske där!!

Vy över stadsparken och Jimmy med hundarna.

Det är väldigt bra träning för hundarna att gå på stan så där, helst när jag går ensam, som jag oftast gör i veckorna, Jimmy jobbar ju då. Nico är väldigt ”på” när det gäller andra hundar, och det har tagit lång tid att lära honom att inte göra lekutfall när man möter eller ser andra hundar. Det funkar liksom inte när man har tre hundar och barnvagn att hålla reda på!! Gandalph är ju mer för att totalt ignorera, eller bara hata direkt… Snobben älskar alla, och det blir jobbigt det också. Men nu har jag kommit till att få dem att vara lugna när vi möter hundar, bara jag håller alla tre väldigt kort. Jag får vara lite hård emellanåt, men jag vill vara totalt konsekvent, det är det enda som funkar! Det är så jag får det att funka med barnvagn, en hanhundsaggressiv hanhund, en lektokig hanhund och en kastrat som bara älskar allt!!!

Tänk att man aldrig ska vara nöjd va? Den här veckan har han jobbat så otroligt mycket och långa dagar!! Vissa veckor är det knappt att han  har jobb så det räcker till en vettig lön (han har timpenning med fast anställning) och så kommer det sådana här veckor med 15-16 timmar per dag! Ska ju vara 12 egentligen, men så kan det ju bli ibland, väglaget är ju inte det bästa heller. Visst blir det gott i lönekuvertet, men jag har rätt att sakna honom ändå!! Men visst, det är ju lättare att gråta i en Ferrari än i en gammal Volvo, det kommer man ju inte ifrån, även om pengar inte är allt.. 

På tal om det stannade jag på en av de smala vägarna på hemvägen idag, där det stod en stackare med bilen i diket. Han hade redan ringt frugan sa han, men fy, han hade mött en bil som inte höll åt sej det minsta lilla och det händer bara för ofta på de här småvägarna!!! I valet att krocka eller lägga sej i diket är ju valet enkelt. Men bilen stannade inte ens en gång. Vilket folk det finns va? :O

Snobben väntar på att få gå in..

Vi kom faktiskt ut idag!! Helt underbart! Det tog ju till kl tre innan kroppen var igång så jag kunde genomföra det, men oj så skönt det var. Det är så himla värt det när man väl fått på pajsarn alla kläder, hundarna alla koppel, fått ner pajsarn i vagnen, fått på mej själv lite kläder och tagit mej ut genom dörren. Sen ut genom grinden med vagn och tre hundar, sån tur att S är lös här hemma, går bara kopplad på stan.                         Han är ju kastrerad, men det gjordes så sent i livet, vid åtta års ålder att alla känslor finns kvar liksom (På grund av grava prostataproblem gjordes det i höstas)

Var tyvärr tvungen att ta bilen de två milen till stan också, duvorna och hönorna hade slut på mat och så var mjölken slut här hemma. Är inte förtjust i att åka alls, men sånt är ju livet!! Dottern fick vara barnvakt en stund, det händer ju inte så ofta, men ger man inte sina barn lite förtroende ibland så får de ingen självkänsla. Hon klarade det galant!! Hon är ansvarsfull för att vara tolv år bara.

Nu blir det kyckling i ugn, med kyckling i ugn,,, Low carb, mycket bra och gott!!!

Vissa dagar är bara så där skit! Har haft så ont idag, så inget blev gjort som jag tänkte. Tänkte gå ut på promenad i det fina vädret, men hade så ont att jag inte fick på barnet kläderna. Vansinnigt frustrerande! Hundarna fick bara kissa i trädgården, ja, bajsa också såklart, men ingen motion… Det märks att jag är dålig nu, för då blossar mina eksem upp också, halva ansiktet fulla med röda prickar som kliar och flagar, kul va? Det blir ofta sämre när jag är dålig i resten av kroppen, det har ett samband på något sätt. Måste ta tag i det h är ordentligt, börja ta mina örter som jag ska igen och försöka tänka mer på vad jag stoppar i mej. Lättare sagt än gjort!

Över hur min tillvaro ser ut!! Jag mår ganska skit nu när det är kallt, lederna känns som om de är fulla med spik ungefär och jag har ju ont hela tiden annars också, men nu är det liksom 30% till. Men ändå är jag ganska lycklig.

Det hjälper verkligen att bara tänka positivt. Allt det här tunga och jobbiga blir lite lättare att bära med sej. För det är ju ingen ide’ att gå och gräma sej över saker man inte kan göra något åt, eller hur? Nu har jag kronisk smärta och artros i de flesta av mina leder, så är det bara. Men tänk vilka fina barn jag har! Och vilken underbar man jag har! Hundarna som ger så mycket kärlek varje dag!   Alla utmaningar som livet ger gör mej stark nu för tiden, istället för svag och orkeslös i själen. Tänk vad positiva tankar kan göra mycket va?

Tog en promenad idag, eftersom det var så ”varmt” bara -10, och så himla vackert det är nu!! Tog några kort för jag tror det försvinner till imorgon, den där vackra frosten på träden.

Hönsgården och trädet i vit skrud.

som kommentar på att det är lite väl kallt nu. Jag kan ju hålla med om att det kunde vara lite varmare, -7 istället för -27, men jag tror det här är bra för naturen. Vi har alltså plockat kantareller på julafton och mina rosor stått i blom på min mans födelsedag 16 december i flera år nu, och det kan inte vara bra för naturen.  En annan fördel, jag som försöker se positivt på livet , är ju att många fästingar dör av, så förhoppningsvis blir det ingen invasion i år!!

En annan sak som jag tänkte på är det här med svininfluensan… Det har blivit en rippel effekt på den. Alla spritar händerna så duktigt att det knappt förekommit någon vinterkräksjuka!!! Tänk om folk kunde lära sej något av det och hålla en god handhygien nästa vinter också!!!