Med lillkillen. Han har ju varit lite ojämn i utvecklingen, väldigt tidig med vissa saker, som pincettgrepp, låtsaslekar, krypa, prata och så. Och nu sen med andra saker. Som att vända sej från rygg till mage, som de ska kunna när de är jättesmå!!! ”Ska” kunna ja… Min läkare på Bvc tyckte jag skulle till specialist med saken, så det gjorde jag. Var inte så nervös måste jag säga, jag tyckte mer det verkade som om han  helt enkelt inte ville, mer än att det skulle vara något allvarligt fel. Och läkaren på kliniken där tyckte jag skulle lyssna på min magkänsla, för han höll med totalt. Barn är lata av naturen och han är väldigt bestämd av sej, lillkillen, och han har bestämt sej för att man inte gör såna dumheter som att vända på sej. :D Det positiva med det (jag som bestämt mej för att se saker positivt nu) är ju att han inte rullar av skötbordet!!! Tänk att man kan känna så mycket kärlek va? Till ens barn? Till alla tre… Helt underbart!!! :)